Det första jag tänkte när jag vaknade var "Hurra solsken gud vad härligt åh jag ska ut och springa i dag!".
Det LÄR inte hända att det tar lika lång tid att komma igång nu som efter tjejmilen... Hoppas jag.
Men min stålvilja hjälper ju inte direkt, bara "nej men jag kan springa 12 kilometer utan att träna, dagen efter en rätt ordentlig baksmälla, med regnet pissandes ner och skavsår i hålfoten, så jag är inte så otränad som jag tror" och så stannar jag i soffan. Finns viss risk för det.
Kan ni bevara en hemlighet? Om jag inte hade jobbat under Broloppet och Göteborgsvarvet så hade jag anmält mig. TVÅ HALVMAROR! Hur sinnessjukt är inte det för att vara jag?
Mithras tjatar om klassikern också och jag funderar på allvar på att fundera på allvar över att fundera på allvar på att göra den. 30-årskris?
Du'nte klok. Som sagt var, det är ORS i full speed. Och kanske lite trettioårskris.
SvaraRadera(Jag kan inte springa en kilometer utan att flåsa som en astmatisk blåval och är inte avundsjuk alls.)
Ganska sjukt, speciellt med tanke på att det är typ en vecka mellan dem.
SvaraRaderaJag har anmält mig till Broloppet, och tränat betydligt mindre än du har :) Det måste vara ännu galnare då :)